Historieförmiddag hösten 2026
Lördagen den 24 oktober ägde årets andra historieförmiddag rum i arrangemang av FGL – Föreningen Gamla Linköping. Vädret var gråmulet men det hindrade inte ett 60-tal vetgiriga besökare att lyssna till de tre föreläsningarna. Efter den administrativa delen, som bestod av att bocka av närvaro via anmälningslistan samt ta emot betalning för kaffet och smörgåsen, kunde besökarna fika och mingla innan föreläsningarna. De tre föreläsarna bjöd på tre helt olika ämnen, vilket gjorde föredragen extra spännande och intressanta. Mellan varje föreläsning följde en kortare paus med möjlighet att ställa frågor till föreläsaren eller ta en påtår.
Dagens förste föreläsare var Gunnar Elfström som berättade om Fyra arkitekter som bidragit till att göra Linköping vackert och som betytt mycket för stadens arkitektoniska utveckling. Janne Lundin (1858–1923) ritade över 40 hus i staden. Han ritade bl.a. Landskamrerarebostället på Storgatan i italiensk renässansstil. Huset byggdes mellan 1880–1881 med Carl Johan Nylander som byggmästare. Det magnifika Miljonpalatset vid Järnvägsparken med adress S:t Larsgatan 12 var en av hans mer storslagna skapelser i staden. Huset uppfördes mellan 1897–1899 och byggmästare var JA Johansson. Arkitekturen är pampig i dansk-holländsk renässansstil. Lundin ritade även det eleganta Överstehuset i nyklassicism vid Järnvägsparken. Vid resecentrum ligger Kulturhuset Skylten som uppfördes 1889 av byggmästare Oscar Nylander och ritades av Lundin. Fastigheten inhyste Linköpings Träförädling.
En arkitekt som satte djup prägel på stadsbilden under tidigt 1900-tal var Axel Brunskog (1878–1946). Hans första kända verk i Linköping är den eleganta jugendfasaden på Centralpalatset uppförd åren 1907–1908 av byggmästare Oscar Nylander. Brunskog ritade dessutom bostadshus och skolor runt om i staden. En känd byggnad är vattentornet på Kanberget (1909), Folkungaskolan (1912) samt Katedralskolan (1915).
Den stockholmsbaserade arkitektfirman Fritz Ullrich & Eduard Hallquist (Ullrich & Hallquist) ritade ett av Linköpings pampigaste hus nämligen Jonn O. Nilsons palats som uppfördes 1893–1894 vid Stora torget med Nilson själv som byggherre. Byggnaden är uppförd i holländsk nyrenässans. Fastigheten brann 1949 och vid renoveringen fick taket ett annat utseende samt ytterligare en våning byggdes på.
Gustaf Lindens (1879–1964) var stadsarkitekt i Linköping mellan åren 1912 och 1925. I stadsdelen Tannefors ritade han de 32 radhusen på Lindengatan i enkel klassicism. Husen var på 1920-talet moderna med bl.a. rinnande kallt vatten och i trapporna ned mot källarna fanns en torrklosett. Han ritade även de fyra fristående villorna i området. Bostadshusen på Konsistoriegatan 1919–1920 i tre våningar var också hans verk. Här fick hyresgästerna en egen odlingslott. Linden utformade 1923 en generalplan för staden som fick stort inflytande som stadsplanemetodiskt exempel. Syftet med planen var att ge riktlinjer för en långsiktig utveckling av staden, som t.ex. gatusträckningar och harmonisera bebyggelsen mellan äldre och planerade stadsdelar.
Sofia Gustafsson är biträdande professor i historia vid Linköpings universitet och forskar bl.a. på medeltida urbanhistoria. Sofias föredrag handlade om Slaget vid Stångebro och Linköpings blodbad i prästen Joen Petri Klints järteckenbok. Sofia har studerat Joen Petri Klints handskrift från 1500-talet, en 400 sidor tjock foliant om järtecken som finns på Linköpings stiftsbibliotek och är digitaliserad i Alvin. Petri Klint var pastor i Östra Stenby socken mellan åren 1567–1608. Han representerade Östra Kinds härad i riksdagen och var en flitig skribent och tecknare. Hans järteckenbok är en krönika över fenomen som han såg som avvikande, såsom kometer, norrsken, vädersolar och missbildningar hos människor och djur. Dessa tolkades som olycksbådande järtecken, som Joen Petri Klint liksom många andra präster vid tiden försökte tolka betydelsen av.
I sitt föredrag visade Sofia exempel på järtecken i Linköpingstrakten vid slutet av 1500-talet och hur dessa tolkades i relation till konflikten mellan kung Sigismund och hertig Karl, särskilt i samband med slaget vid Stångebro år 1598 och Linköpings blodbad år 1600. Bland annat hördes ringande klockor i Törnevalla och vädersolar skådades över Linköping 1597.
Sofia berättade även om sitt projekt med Martin Kjellgren om marginalanteckningar i äldre böcker i Linköpings stiftsbibliotek och visade nyfunna släktanteckningar från 1600-talets Linköping.
Läs om Järtecken och Joen Petri Klint i Sofia Gustafssons bok Järtecken : Joen Petri Klint och 1500-talets vidunderliga lutherdom. (Nordic Academic Press, 2018).
Göran Tagesson är docent i historisk arkeologi och deltar som forskare i projektet Hus och sociala praktiker 1600–1850. Han talade om Hus och människor i 1700-talets Linköping och började med att berätta att en arkeologisk utgrävning styrs i detalj av fornminneslagen och reglerar var och när man överhuvudtaget får gräva i jorden. Lagen skyddar automatiskt alla fornlämningar i Sverige före 1850.
Föreläsningen gav oss en inblick hur man undersökt Bryggaregården i Gamla Linköping, eller Vildvinshuset som huset också kallades. Forskarna ville bl.a. veta timringstekniken, virkesbehandling, planlösningar och vilka som ägde och bodde i huset. På Linköpings äldsta karta från 1696, med tomtnummer utmärka, hade Bryggaregården tomt nummer 65. Gården flyttades från Nygatan 51 till Gamla Linköping 1953. Huset har tidigare ansetts vara uppfört omkring 1755 av handelsmannen Zacharias Lindberg som startade Linköpings första industri, en bomulls- och linnefabrik. Genom nya dendrokronologiska undersökningar vet vi nu istället att huset uppfördes i sin helhet ca 1782 av bonden Jöns Jonsson och hans hustru Maja Larsdotter. De flyttade in i huset och kom att bo där under lång tid, fram till Maja Larsdotters död 1818. Huset har en komplicerad planlösning med flera olika lägenheter. Familjen byggde huset för att kunna ta in hyresgäster.
Genom tvärvetenskapliga analyser har byggnadsstudien av Bryggaregården i Gamla Linköping visat på möjligheterna för tvärvetenskapliga analyser. För att veta mer om huset har projektet gått igenom en mängd olika arkiv, använt fotografier, kartor, ritningar samt arkeologiska utgrävningar. Via skriftligt källmaterial undersökte man bland annat ägar- och boendeförhållanden. Hur fungerade t.ex. Bryggaregården som boställe och arbetsplats? Arkeologin spelar en viktig roll att leta information. Vid utgrävningar går det inte att avgöra om byggnaden hade fler än en våning. Däremot är det möjligt att se ingången till huset och i gynnsamma fall även rumsindelningen. Med hjälp av ritningar från bl.a. 1920-talet och 1963, kunde man vid undersökningen jämföra hur husets bottenvåning och ovanvåning sett ut innan och efter flytten till Gamla Linköping. På så sätt fick man en inblick hur huset förändrats under tid. Forskarna utförde en hushållsrekonstruktion för att jämföra de boende med förändringen av husen, utvecklingen av planformer och husens lägenheter. En byggnadshistorisk och hantverksteknisk undersökning samt en dendrokronologisk datering av Bryggaregården utfördes också (=datering av timmerstockarna med hjälp av årsringar).
Under uppförandet av Bryggaregården i Gamla Linköping började en brand den 10 september 1962. Branden förstörde och orsakade skador på delar av timmerstommen. Även väder och vind har utsatt den södra fasaden, vilket gjorde det svårare för byggnadsarkeologerna att exakt åldersbestämma och analysera husets olika delar. Trots brandskadorna lyckades man rädda Bryggaregården i Gamla Linköping.
Läs mer om Bryggaregårdens historia i bloggen Hus & Människor: Bryggaregården – Kärnabondens flerfamiljshus. (hämtad 2026-10-30).
Läs om undersökningen av Bryggaregården i rapporten Tagesson, Göran, Dag Lindström, Mattias Hallgren & Hans Linderson. 2024. Äldre trähus i Friluftsmuseet Gamla Linköping – En byggnadshistorisk undersökning. Projekt Hus och hushåll i svenska städer 1600–1850. Fulltext på https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-538039 (hämtad 2026-10-26).

































