Historieförmiddag hösten 2025
Trots det mycket fina vädret lockade höstens historieförmiddag ett 40-tal åhörare. Vi samlades lördagen den 18 oktober i föreningshuset Fontänen och började som vanligt med lite mingel och en kopp kaffe med smörgås. Därefter fick publiken ta del av tre mycket intressanta föreläsningar: Hällristningar i Östergötland, Idrottsföreningen LBK Gottfridsberg – en del av Linköpings lokalhistoria och Nya verktyg att förstå historien. Samtliga tre föreläsningar fångade verkligen åhörarnas intresse, vilket visade sig inte minst med alla frågor efter varje föredrag och i pausen mellan anförandena. Klicka på respektive bild för att förstora, klicka krysset i övre högra hörnet för att återgå till ursprungsläge.
Berg vittrar sönder med tiden och hällristningarna kommer en dag att försvinna därför är det viktigt att noggrant dokumentera dessa. När en hällristning upptäcks rengörs den och tidigare använde man rotborste och vatten. Det blir en mekanisk slitning och idag använder man istället teknisk sprit. Man duschar hällen med spriten som tar kål på lav och mossor och är således skonsam mot hällristningen.
Hällristningar är ofta svåra att se för en ovan betraktare. Numera har man målat i många ristningar med rödfärg och det finns inga spår av någon ursprunglig färg som gjordes av ”ristaren”. Idag målar man ett mycket litet antal hällristningar med rödfärg för att göra ristningen tydligare. Men när färgen flagar kan mikroskopiska delar av berget följa med och hällristningen kan då förstörs med tiden. Oavsett om man målar eller inte så finns det både för- och nackdelar.
Läs mer om hällristningar i boken Furuskog, Theres & Tom Carlsson (2024) Hällristningar och hällristare – Östergötland under äldre bronsålder.
LBK Gottfridsberg är frukten av flera äldre föreningar som genom tiden har slagits ihop. BK Gotte grundades 1930, liksom FF Drottner och när de slogs ihop 1945 föreningen namnet Gottfridsbergs IF. År 1947 bildades föreningen Linköpings Bollklubb. 1993 gick Linköpings Bollklubb samman med Gottfridsbergs IF och bildade LBK Gottfridsberg. Idag är fotbollen föreningens enda idrott men under perioden 1930–1960-talen utövades även andra sporter som bandy, bowling, bordtennis och ishockey. Man skördade stor framgång när BK Gotte/Gottfridsbergs IF kvalade till allsvenskan i bandy både 1944 och 1945.
Föreningens hemmaplan är Lingvallen som kom till i mitten av 1900-talet och byggdes på Linköpings gamla soptipp. Vid denna tid fanns inga inomhushallar vare sig för fotboll, hockey eller bandy utan man var hänvisad utomhus. Årstiderna styrde sporten och på sommaren var det fotboll och på vintern bandy och hockey på spolad plan. Ibland var man hänvisad till sjöar som frusit till och det hände ibland att både domare och spelare ”gick igenom isen”.
Som alla föreningar brottades man med ekonomin och det gällde att hitta olika kreativa sätt att finansiera verksamheten. Ekonomin byggde på bingo, blodgivning och vaktmästarjobb. När kommunen ville ha procent på intäkterna av biljetterna löste föreningens starke man ”Joppe” problemet. Joppe var en ”speciell person” enligt samtiden. Han satte sig innanför entrén och sålde program med laguppställning istället för biljetter. Det var således ingen entréavgift. Bingo och lotterier var en viktig inkomstkälla i början. År 1976 stod bingon och lotterier för 50,2 procent av inkomsten och kommunen bidrog med 7,8 procent. Sedan sjönk inkomsten från bingo till 26,6 år 1992 och kommunens bidrag ökade till 42,4 procent. Folkhälsan var viktig och var en del av idrottsföreningarnas arbete och från 1970-talet och framåt uppmuntrade myndigheterna barn- och ungdomsidrott som fick stor betydelse för föreningen och bidrog till att öka medlemsantalet. Bingo och lotterier var länge de viktigaste inkomstkällorna för föreningen. Precis som idag var föreningen beroende av eldsjälar och frivilligt arbete för att få ekonomin att gå ihop. Höga kostnader gjorde att man lade ned dyrare idrotter medan fotbollen fick vara kvar.
Sist bland föreläsarna var arkeolog Tom Carlsson som berättade om Nya verktyg att förstå historien. Vid sidan av traditionell arkeologi har man numera flera avancerade metoder till sin hjälp för att förstå historien. Det finns numera en ansenlig uppsättning naturvetenskapliga verktyg inom olika forskningsämnen som hjälper forskarna i sitt arbete.
På 1950-talet upptäckte man kol-14-metoden som gör det möjligt att datera olika arkeologiska fynd t.ex. skelett men även fynd av trä och textilier. Under 2000-talet har DNA-metoden utvecklats och är idag flitigt använd inom arkeologisk forskning. Med hjälp av DNA kan arkeologerna studera folkvandringar, varifrån våra förfäder kom från och hur vi såg ut dvs. hud- och ögonfärg m.m. Med hjälp av DNA har man kunnat följa tre större folkvandringar, migrationer, under stenåldern: 9000 f.Kr. medan delar av inlandsisen fortfarande låg kvar över Skandinavien. Migration från Sydeuropa av Trattbägarkulturen vilka introducerade odling och tamboskap ca 3900 f.Kr. Omkring 2700 f.Kr. invandrade den nomadiserande Stridsyxekulturen till Skandinavien och dessa människor är genetiska förfäder till dagens skandinaver.
Tidigare analyser av fynd av stenåldersmänniskors skelett tolkades alltid som män p.g.a skelettens kraftiga muskelfästen. DNA-tester har visat att begravda kvinnor är lika många och att begravningar av kvinnor och män var lika vanliga som män. Med hjälp av DNA kan man även få information om sjukdomar. Man har genom DNA- analyser hittat stenåldersmänniskor från omkring 3500 f Kr som dött av pest och det verkar vara samma pestbakterier som förekom under digerdöden på 1300-talet.
I Östergötland har man hittat många fynd från stenåldern. Vid utgrävningar i Motala väster om Motala ström hittades under tidigt 2000-tal bl.a. skallar på pålar som tyder på rituella ceremonier. Kol 14 visar att fynden är cirka 8000 år gamla. Ingen av dessa levde sina liv i Motalatrakten.
I samband med byggandet av rondellen på bergsvägen 1953 upptäcktes en grav från den nyligen invandrande stridsyxekulturen. Graven är sedan dess utställd på Östergötlands museum. Den innehåller en kvinna och man från ca 2640–2480 f.Kr. Människorna synes ha dött av salmonella i sin tidiga 20-årsålder. I graven fanns också ett barn och en hund. Hunden var cirka 10 år gammal när den slogs ihjäl och lades i graven. Barnet var endast omkring 3 månader gammalt när det avled.
Med hjälp av mikromorfologi, pollen- och makrofossilanalyser samt mätningar av olika isotoper, kan arkeologerna få svar på många frågor: hur landskapet såg ut, matvanor, förflyttningar under en människas livstid, partiklar från mineraler, insektsrester, utläsa klimatförändringar m.m. m.m.
Läs mer om naturvetenskapliga analyser i boken Theres Furuskog & Tom Carlsson (2024) Hällristningar och hällristare – Östergötland under äldre bronsålder.
